Ian Stuart- Night trains. Underbart vacker låt om inte något deprimerande.
Passar min sinnesstämning rätt bra just nu dock.
För slog detta om till ilska. O kontrollerad ilska som kom fort och gick över lika fort. Lovar att det var sjukt mycket skönare än detta iaf. Sen. Ett år med fel person. Ju argare jag blev ju lugnare och elakare lev han. Till sist lärda man sig kontrollera den ilskan energin. Istället förvandlades den till omfokuserad energi. Kalla kriget liksom haha och ni som vet hur det käns vet att ilksa är helvetes jävla mycket bättre och skönare än att antingen känna ingenting eller enbart känna sorg.
Känner sorg och en uppgivenhet inför mig själv. Känner mig sorgesen och besviken över de människor jag trott vart vänner som senare visat sig vart parasiter. Falska parasiter med enbart syfte till att skada och såra, men varför har jag inte förstått än.
Och sorg känner jag över de jag snuvades på. Sorg och uppgivenhet över alla inkompetenta idioter som förärrade allt och sorg känner jag för alla som kommer drabbas av dessa idioter som styr och arbetar för Sverige.
Sen undrar jag hur i helvete jag frivilligt väljer och vill arbeta och göra samma jobb som dem i framtiden. tror jag att jag kan göra ett bättre jobb?
Jag hoppas det iaf.
Ibland undrar jag hur jag lyckats trassla in mig i allt. Hur jag ska trassla mig ur allt. Speciellt nu när jag under perioder tänker helt anorlnda. Positivt och som en "vanlig" persson och svensson. Med framtida drömmar som en svensson.
Sen vissa dagar och nätter faller jag tillbaka och undrar vad fan jag håller på med. Försöker känna efter om även detta är en lek. Då jag inser att det jag gett mig in på nu kanppast är någon lek utan ren verkligehet. Då slits jag istället mellan känslor som hur det ska sluta. Automatiskt tänker jag negativt. Vem det kommer såra då jag vägrar såras. Om det slutar med att ingen skadas. Sedan kommer vi till det som avgör hurvida jag får sova vidare med eller utan otrevliga drömmar.
Somnar jag med dessa dunkla dimmiga tankar om hurvida det kommer svida för mig, hur vida jag kommer lyckas hurvida allt är äkta kommer jag jagas i sömnen. MEN ibland och allt oftare beroende på sällskap så kan jag somna med denna vita mjuka dröm om att det kanske ordnar sig. Det kanske är som jag känner och kanske förblir så.
Inatt var en svart natt. Jag jagades utav allt jag oroar mig för. Jag tvingades till saker jag inte ville göra. Saker som har hänt.
bara bita ihop skriva av sig så mycket det går och vänta på ljusare tider. Sova bort skiten.
Passar min sinnesstämning rätt bra just nu dock.
För slog detta om till ilska. O kontrollerad ilska som kom fort och gick över lika fort. Lovar att det var sjukt mycket skönare än detta iaf. Sen. Ett år med fel person. Ju argare jag blev ju lugnare och elakare lev han. Till sist lärda man sig kontrollera den ilskan energin. Istället förvandlades den till omfokuserad energi. Kalla kriget liksom haha och ni som vet hur det käns vet att ilksa är helvetes jävla mycket bättre och skönare än att antingen känna ingenting eller enbart känna sorg.
Känner sorg och en uppgivenhet inför mig själv. Känner mig sorgesen och besviken över de människor jag trott vart vänner som senare visat sig vart parasiter. Falska parasiter med enbart syfte till att skada och såra, men varför har jag inte förstått än.
Och sorg känner jag över de jag snuvades på. Sorg och uppgivenhet över alla inkompetenta idioter som förärrade allt och sorg känner jag för alla som kommer drabbas av dessa idioter som styr och arbetar för Sverige.
Sen undrar jag hur i helvete jag frivilligt väljer och vill arbeta och göra samma jobb som dem i framtiden. tror jag att jag kan göra ett bättre jobb?
Jag hoppas det iaf.
Ibland undrar jag hur jag lyckats trassla in mig i allt. Hur jag ska trassla mig ur allt. Speciellt nu när jag under perioder tänker helt anorlnda. Positivt och som en "vanlig" persson och svensson. Med framtida drömmar som en svensson.
Sen vissa dagar och nätter faller jag tillbaka och undrar vad fan jag håller på med. Försöker känna efter om även detta är en lek. Då jag inser att det jag gett mig in på nu kanppast är någon lek utan ren verkligehet. Då slits jag istället mellan känslor som hur det ska sluta. Automatiskt tänker jag negativt. Vem det kommer såra då jag vägrar såras. Om det slutar med att ingen skadas. Sedan kommer vi till det som avgör hurvida jag får sova vidare med eller utan otrevliga drömmar.
Somnar jag med dessa dunkla dimmiga tankar om hurvida det kommer svida för mig, hur vida jag kommer lyckas hurvida allt är äkta kommer jag jagas i sömnen. MEN ibland och allt oftare beroende på sällskap så kan jag somna med denna vita mjuka dröm om att det kanske ordnar sig. Det kanske är som jag känner och kanske förblir så.
Inatt var en svart natt. Jag jagades utav allt jag oroar mig för. Jag tvingades till saker jag inte ville göra. Saker som har hänt.
bara bita ihop skriva av sig så mycket det går och vänta på ljusare tider. Sova bort skiten.
1 kommentar:
FÖRNEDRING
Detta är det svåraste:
när jag vaken om natten
ser dig för min syn
omgiven av främmande människor-
det hesa sorlet av råa röster-
ser dina blickars nöd,
känner i mig ditt eget hjärtas bultan,
hur det blir stort av återhållen snyftan,
förnedringens börda och bitter ensamhet
och hur gråten vill brista
under darrande ögonlock.
Brist,mitt hjärta!
brist..
Vilhelm Ekelund
Skicka en kommentar